De senaste dagarna har utvecklingen i Tchad fått en hel del utrymme i media. Det är en tråkig utveckling i landet och högst problematisk men det är också symptomatiskt för vårt intresse för Afrika, bara när det är krig, oroligheter, naturkatastrofer eller liknande skrivs det om länder i Afrika.
Jag bodde i London för ett antal år sedan och pratade med en afrikansk man som också var bosatt där och frågande var han kom ifrån. Han svarade då “Somewhere in Africa”. Varpå jag upprepade min fråga och han sa att jag ändfå förmodligen inte vet var hans land ligger. Han var från Tchad och han blev högst förvånad när jag sa att jag visst vet var det ligger och att jag visste att huvudstaden heter Ndjamena. Jag förstår honom. Den regionen av världen är i princip helt okänd för de flesta Européer. Sen svänger det helt plötsligt och pga inre stridigheter och våld så vet helt plötsligt många var Tchad ligger.
1998 var jag i Zimbabwe och studerade, på den tiden visste nästan ingen i Sverige något om landet som nu förmodligen är ett av Afrikas mest välkända. 2008 blev året då vi alla blev medvetna om att det i Kenya bor folk som heter Luo och Kikuyu men vem kan nämna ett folkslag (förutom massaier) i grannlandet Tanzania. Givetvis ska vi få information om de tråkiga händelserna i Afrika. Krigen, svälten, flyktingarna i Darfur och Tchad, kaoset i Zimbabwe m.m. är verklighet men det finns andra afrikanska verkligheter också. Den ständiga radioskuggan över lugna delar av Afrika är lika närvarande som alltid. Det tycker jag är tråkigt.
